Resa med klubbmedlemmar till bl a Rapidofabriken 25 april till 12 maj
Tors 25, Ann-Britt och jag lämnade Borås vid 15-tiden och åkte mot Varberg. Väl där blev det först besök på hennes familjegrav, innan vi tog oss mot hamnen för att leta efter en plats för övernattning. Först åkte vi till Naturum, men det kändes inte bra. Därefter fortsatte vi mot ställplatsen i hamnen, men när vi skulle passera färjeläget upptäckte vi flera PR-bilar på väntplanen där. Man hade frågat om det gick för sig att stå här över natt och eftersom det inte skulle gå någon färja förrän nästa morgon var det tillåtet att övernatta där. Vädret var skapligt, så vi kunde sitta ute och umgås under kvällen.

Fre 26, Uppstigning vid 0530 och därefter en hundpromenad. Runt 0615 åkte vi fram till färjekön. Allt gick smidigt och faktiskt före tidtabell avlöpte färjan och vi bjöds sedan på en behaglig överresa. Under resan skedde lite information om den första resdagen och gjordes även en parindelning, för vi skulle ju åka parvis under hela resan. Våra parkamrater blev PR 545 Korström. Väl i hamn åkte vi ner genom Jylland i ett allt sämre väder med inslag av regn. Efter att ha gjort inköpen i Harrislee, fortsatte vi till dagens slutmål, ställplatsen i Rendsburg, där platser fanns reserverade för oss enligt mitt önskemål. Det blev kyligt under kvällen och en del regnstänk kom det också.

Lör 27, Vanlig morgonrutin med sedvanlig hundpromenad. Efter frukost gick vi alla och betalade för oss och sedan hade jag en kort information före avfärd. Denna dag skulle vi passera genom Hamburg och eftersom det var lördag borde det inte innebära några större problem, men det blev trots allt en del Stau. Dagens sevärdhet var Fågelparken i Walsrode, där vi tänkte titta på den spektakulära flygshowen, men vädret blev allt sämre och till slut regnade det så mycket att man fick genomföra en minishow inomhus istället, så det blev att återvända till bilarna något besvikna och därutöver något blöta. Tråkigt för dem, som inte sett detta skådespel tidigare. Härifrån åkte vi förbi Bremen till Westerstede, där platser fanns förberedda för oss. Under kvällen gick hela gänget till restaurangen på platsen, där man lät oss sitta i en större festlokal, eftersom vi var 28 personer. Man erbjöd oss av praktiska skäl grillbuffé och mer än mätta återvände vi till bilarna för nattvila. Under natten kom det lite regn.

Sön 28, Före avfärd hade jag information om dagens färd, innan vi parvis gav oss iväg mot Holland.  Vår väg gick förbi Groningen och ut på den stora dammen, där vi tänkt att stanna till, men mitt på möttes vi av en svärm av flugor så att rutorna blev svarta och därför  körde vi direkt vidare. Vi stannade istället i södra ändan på dammbyggnaden och tog en fika alldeles invid vattnet. Uppiggade körde vi sedan vidare till Volendam och ”Osterian”, som vi skulle besöka. Här fick vi inte parkera som vi ville, för att man väntade på ett antal turist-bussar, vilka var på väg dit. Det blev ändå ett kort besök med inköp av trätulpaner. Claes och Eva, som var först i spåret ringde snart och meddelade att det var nästan fullt på ställplatsen i Amsterdam= inte plats för oss alla. Jag ringde därför till en camping i Alkmaar, vilken hade gott om plats, dock fick jag upprepa flera gånger att vi faktiskt var 14 husbilar, som skulle komma. Efter detta positiva besked omdirigerades alla dit. Under kvällen genomfördes information inför nästa dag, där vi bl a skulle besöka tulpanparken Keukenhof tillsammans.

Mån 29, Lite köbildning vid campingen, då många av oss ville tömma gråvatten och annat. Sedan bar det av mot Keukenhof, som vi planerat att besöka och genom att köpa gruppbiljett får man reducerat pris. Det visade sig dock att de två stora bilarna fick parkera på andra sidan av parken, så efter att ha ordnat biljetterna och alla gått in fick jag gå igenom hela parken för att hjälpa in dessa fyra personer på andra sidan. Det blev en härlig dag bland alla vackra blommor och jättemycket folk, som i vissa fall verkade fotografera nästan allt. Efter ett par timmar var man ganska mätt på all blomsterprakt och vi åkte vidare söderut mot dagens etappmål en ställplats i staden Calais i Frankrike. Det blev en ganska jobbig åktur för det var mycket trafik på vägarna och vi fick passera genom flera stora städers i Holland, så de flesta i sällskapet var inte framme förrän vid 19-tiden, men lyckligt och väl i alla fall. Vid incheckningen på ställplatsen fanns det en person från kommunen som hjälp med detta, vilket var tacksamt. Det blev en kylig natt.

Tis 30, Information på morgonen före avfärden och sedan gav vi oss iväg. Idag var det att köra på småvägar längs kusten och njuta av utsikt och fina små samhällen längs franska kusten. Vägen innebar passage av ett oändligt antal rondeller och dito felkörningar p g a en bristfällig vägskyltning. Mot slutet av dagsetappen i trakten av Le Havre blev det oundvikligt med motorvägskörning och även att betala för detta. En snabb lärdom blev att alltid betala med kort, för annars kan man bli blåst på växlingspengarna genom att man inte vet var dessa ramlar ner. Dagens övernattning var ställplatsen i Honfleur, som enligt uppgift rymmer c:a 200 st husbilar. Här var det redan många husbilar på plats, så ett fåtal av oss kunde få el, ty det fanns inte eluttag till alla platserna. Ställplatsen var enkel, men för 11 euro kunde man tömma och få dricksvatten utan extra kostnad. Vid vår ankomst hade vädret blivit jättefint och vi kunde därför sitta ute ända in på kvällen. Information inför nästa dag hölls under denna.

Ons 01, Denna dag var vårt slutmål en camping i närheten av Mayenne, den ort där Rapidobilarna byggs. I närheten av resvägen skulle Le Mont St Michel, Frankrikes näst största sevärdhet efter Eiffeltornet, kunna besökas. Då vi varit där tidigare valde vi själva att åka när-maste vägen till slutmålet och nu i sällskap av PR 703 Redigh, vilka också  varit på denna sevärdhet tidigare. Under vår resväg stötte vi på de ”Gula Västarna”, som stod i vissa ron-deller eller vägkorsningar och störde till det, så att man fick köra annan väg eller liknande. Vi hade dock ingen brådska, så det blev inget större bekymmer. Väl framme på camping Le Parc de Vaux i orten Ambriéres les Valles hade sällskapet utökats med ytterligare några PR bilar, som anmält sig för att vara med nästa dag på fabriksbesöket. Vi skulle nu bli 17 st bilar vid detta besök. Så småningom kom även våra övriga reskamrater till campingen efter sitt besök vid Le Mont St Michel. Vädret var även denna dag ganska behagligt och man kunde sitta ute och inta sin mat m.m. Under kvällen fick sällskapet även besök av Fredrik Ryberg med fru och son samt Rapidos Nordenchef Timo Nylänne, vilka också skulle vara med på fabriken nästa dag. Informationen på kvällen handlade mest om studiebesöket och hur vi skulle åka till det efterföljande restaurangbesöket inne i Mayenne.

Tors 02, Vid niotiden lämnade vi alla campingen och körde i en enda lång karavan in till Mayenne och fabriksområdet. Efter att ha parkerat var det dags att gå in i en lektionssal, där vi mottogs av Norbert Waldhausl, Rapidos exportchef, vilken sedan under en stund berättade om företaget Rapido och dess utveckling. Innan vi lämnade lokalen bjöds vi på kaffe och annan dryck med lite tilltugg. Efter detta fick vi en rundvandring i snickeridelen av fabriks-området, innan vi packade ihop oss i ett fåtal bilar för transport över till stora fabriken, där monteringen sker. Här guidades vi runt av Norbert och fick följa hela processen, från naket chassi till färdig bil. Det är fascinerande att se och följa hela kedjan. Att notera är att det inte var tillåtet att fotografera härinne. Väl ute ur fabriken blev det ett gruppfoto på alla besökarna. Det hade varit en mycket bra visning för oss. Efter denna bar det av till restaurangen i centrala Mayenne, där vi bjöds på en trerätters lunch med dryck därtill. Det smakade jättegott. Mätta och belåtna återvände vi till fabriksområdet och de kvarvarande hus- bilarna. Besöket avslutades med att jag överlämnade klubbens lilla present och tackade för oss. Alla bilarna fick var sin kasse med reklamsaker, innan vi drog vidare mot Normandie-kusten, där platser bokats av mig på camping St Mere Eglise i orten med samma namn. På kvällen hölls information inför nästa dag, då vi skulle avverka hela denna kuststräcka.

Fre 03, Denna dag skulle ägnas åt Invasionen den 6 juni 1944, då de Allierade steg iland på olika platser av Normandiekusten. Här finns mycket att se av minnesmärken, muséer och kyrkogårdar m.m., men eftersom Korströms och vi själva varit här förut valde vi att enbart ta några av alla platserna, som för oss var mest intressanta. Först körde vi till den amerikanska kyrkogården i Colleville sur Mer, där man blir ganska tystlåten av de många korsen och den i övrigt stilfulla omgivningen. Vi ägnade någon timma åt denna plats, innan vi åkte vidare till Arromanches les Bains, där vi till all lycka hittade parkering för våra husbilar, för det är inte lätt att hitta platser för sådana fordon i dessa små orter. Vi kunde därmed promenera lite nere vid stranden och sedan intaga en god lunch i form av crepes med olika fyllning. Mätta och tillfreds med tillvaron körde vi lugnt fram till Ouistreham, där vi skulle övernatta på stadens camping. Det var inga problem att få plats. Så småningom kom även resten av sällskapet dit. En kortare information genomfördes, när alla kommit inför nästa etapp.

Lör 04, Dagens resväg innebar den längsta etappen under vår resa (40 mil), för att vi skulle nå slutmålet Epernay, som ligger mitt i Champagnedistriktet. Resvägen innebar såväl motorvägar, som mindre landsvägar och igenom eller förbi större städer, som Caen, Rouen eller Beauvais, innan slutmålet för dagen kunde nås. Någon sevärdhet längs vägen var inte aktuell denna dag. När vi nådde Epernay, åkte Ann-Britt och jag själva bort till nästa dags studiebesöksplats, nämligen champagnetillverkaren De Castellane, där jag bokat besök. Syftet med vårt förbesök var att titta på parkeringsmöjligheterna för våra husbilar nästa dag samt kontroll av min bokning av guidning. Allt gick som smort, dels fanns min bokning och dels fick jag klartecken för parkering på en sidogata. Med detta klart åkte vi till vår övernattningsplats camping Municipal Epernay, där min bokning fanns ordnad. Vi kunde få mängdrabatt om jag tog upp betalning och man endast behövde ordna med en faktura för oss, så detta gjorde vi. Även på denna plats hade vi fått förstärkning av ett par PR bilar, som villa vara med nästa i dag på studiebesök.

Sön 05, Ann-Britt och jag åkte denna morgon i förväg till fabriken för att kunna dirigera in de andra på den planerade parkeringsplatsen. Efterhand kom bilarna sedan i en lång rad och ställdes upp samlat i två långa rader. Det blev en imponerande skara av Rapidohusbilar på platsen och många passade på att föreviga detta tillfälle med foton. Vi var något tidiga dit, men kunde njuta av skönt väder, innan det var dags att få gå in. Efter betalning delades vi upp i två grupper och tilldelades var sin guide inför visningen av anläggningen. Företaget hade 6 km underjordiska gångar för lagring och dessa hade byggts i slutet av 1800-talet. Vi fick en rejäl rundvandring i såväl tillverknings- som lagerlokalerna. Det var ett intressant besök, som avslutades med provsmakning av en Brut. En och annan valde att köpa något med sig hem, innan vi som vanligt parvis uppdelat åkte iväg mot dagens slutmål Neumagen-Dron i Moseldalen. Korströms och vår resväg gick inledningsvis på mindre landsvägar upp till Verdun, där vi bestämt att besöka en mäktig kyrkogård från 1:a världskriget, Ossuaire de Douaumont, som ligger i det område, där detta krig rasade som värst. Det var en imponerande plats med vita kors, dock fanns namnen på den avlidne på vart och ett med datum och allt. Vi stannade inte särskilt länge här men passade på att ta en fika i ett skogsparti i närheten, innan vi körde vidare mot Moseldalen på motorvägarna för att komma fram lite snabbare. Vi körde genom Luxemburg och passade där på att tanka, då drivmedlet här är billigast i vår del av Europa. Dieseln kostade 1, 149 euro/liter ( c:a 12 kr ), vilket ju är ett skapligt pris. Sent på eftermiddagen kom vi fram till ställplatsen Yachthafen i Neumagen-Dron. Mitt mail om reservation av platser för oss hade kommit fram, så det var känt att vi skulle komma dit denna dag. Efter en stund, när allt var ordnat gick jag bort till turbåts-bryggan för att se på båttiderna, där det dock visade sig att det bara gick tur till Bernkastel-Kues på tisdagar, torsdagar och lördagar denna tid på året och detta passade inte in i min planering. Istället hörde jag med sällskapet om en vinprovning skulle gå för sig under morgondagen och detta tyckte man kunde vara trevligt om det gick att ordna. Vår middag denna kväll blev på den närbelägna restaurangen, där det var känt att ett större sällskap skulle finnas på ställplatsen.

Mån 06,  Lugn start på dagen, eftersom vi skulle vara kvar här ytterligare en natt. Efter nio gick Pekka med mig upp i byn för att undersöka vinprovningsmöjligheter. Vi hittade  turistbyrån och gick in där och man hjälpte oss att boka en vinprovning under eftermiddagen. Vid halv tre-tiden gick vi tillsammans upp till vingården Schneider-Kettern, där vi under ett par timmar fick provsmaka sju olika viner. Det bjöds också på lite tilltugg under provningen. Från början var vi drygt 20 personer, men lite senare anslöt ytterligare fyra, vilka varit i Bernkastel under dagen genom att åka taxi och buss. Vinprovningen blev en trevlig och glättig tillställning och glada och något upprymda återvände vi till våra husbilar. Några timmar efter återkomsten till bilarna kom sonen till vinproducenten ner till oss med våra beställda varor. En lugn kväll följde och under denna genomfördes information om nästa dags resvägar.

Tis 07, Dags att lämna Neumagen-Dron och ta sig till Rüdesheim vid Rhen, antingen genom att följa först Mosel och sedan Rhen eller att gena tvärs över landet och inte följa floderna. Vädret var ganska gynnsamt, så det blev en skön resa, där vi valde att följa de båda floderna och se vackra vyer och små mysiga samhällen via slingrande vägar fram till dagens slutmål, som var Campingplatz am Rhein i Rüdesheim. Det blev några stopp längs vägen för att ta något kort eller annat, då det alltid finns mycket att se i detta område. Väl framme fanns ett område på campingen avdelat för våra bilar, då jag bokat platser åt oss. Efter att ha gjort iordning på platsen tog jag Pekka med mig och gick in till själva centralorten för att söka upp en för mig känd restaurang, där vi skulle kunna äta en gemensam middag på kvällen. Jag hittade den aktuella restaurangen och vi bokade för vårt sällskap till kl 1900. Efter att bokningen blivit klar tog vi en välförtjänt öl i det fina vädret, innan vi återvände till campingen för att lämna besked om kvällen. Alla informerades dels om kvällen med tid och annat och dels om nästa dags vägar, där Frankfurtområdet skulle passeras och först därefter kunde jag slappna av ett tag. Kl 1830 samlades vi för att tillsammans gå iväg till Rüdesheims centrala del och restaurangen, som bokats för oss. Tyvärr blev det en långdragen middag, då det var flera större sällskap där samtidigt med oss, vilka också skulle äta middag. Mat och dryck smakade dock bra även om det tog tid. Efter att vi gjort rätt för oss visade jag sällskapet ner till Drosselgasse, stadens turiststråk, varifrån var och en fick hitta tillbaka till campingen. Vi somnade gott efter en intensiv dag.

Ons 08, Under denna dag skulle vi förflytta oss till en annan känd tysk turistort, nämligen Rothenburg ob der Tauber, en sträcka på drygt 25 mil. Trafiken var intensiv hela vägen dit. Under denna dag växlade vädret och vid framkomsten kom regnet. På ställplatsen berättade jag lite om staden och dess sevärdheter, innan flertalet gick iväg in till själva stads-kärnan i grådasket. Ann-Britt blev kvar i bilen, medan jag tog med mig ett gäng in i staden, för att visa runt lite där. Käthe Wohlfahrts julprydnadsaffär blev en sällsam upplevelse för flertalet och kändes för dem ” bara för mycket”. Efter att ha sett staden innanför murarna återvände man till ställplatsen och bilarna, där regnet nu börjat igen. Under sen eftermiddag och kväll fick jag därför ta min information inne i bilarna hos två par åt gången.

Tors 09, Detta blev åter en dag med växlande väder, då vår resa definitivt började gå norrut. Första platsen att besöka var klostret Kreuzberg i orten Rhön, där man kan köpa klosteröl. Vid detta besök strilade regnet ner och våra fruar valde att stanna i bilarna. Det blev dock en 1,5 liters ölflaska. Härifrån bar det av på mindre vägar upp till orten Geisa och en plats, som heter Point Alpha, vilket var en mycket vital plats under det delade Tysklands dagar. Här stod Öst och Väst och bevakade varandra dygnet runt, så att inget skulle hända. När man kommer till denna plats, så känner man detta påtagligt. Här finns två museidelar, ett på varje f d sida och därutöver vakttorn, stängsel,  och den betongplattetäckta patrull-vägen. Vid vårt besök stötte vi på tyska officerare, som guidades runt av en pensionerad kollega. Efter att ha sett denna plats åkte vi hela vägen upp till dagens övernattningsplats, ställplatsen i Bad Sooden-Allendorf. Här fanns inte strömuttag för alla och en del av dessa fungerade inte. Jag pratade lite senare med kommunens man, som skulle kontrollera att alla betalt för sig och han lovade att säga till om problemet, men denna kväll hände inget. Kort information om kommande resdag gjordes. Det blev en lugn kväll.

Fre 10, De flesta väcktes av brödbilen, som kom tutande in på ställplatsen och samtidigt kom två unga grabbar från kommunen för att titta på elskåpen. Jag pratade med dem och förklarade problemet och fick då tillbaka de mynt vi stoppat i och som inte givit effekt. Felet lagades, så att kommande gäster inte behövde bli drabbade. Vi skulle ju ändå åka vidare norröver denna dag. Med Korström i sällskap tog vi B 27 upp mot Göttingen, där vi passade på att tanka, innan vi körde ut på A 7 i riktning mot Hannover. I närheten av Hannover valde vi att köra in till korsvirkesstaden Celle, där vi tänkte stanna och gå runt lite bland alla fina hus. Tyvärr hittade vi ingen plats att parkera på med våra husbilar, så vi rullade vidare upp till Bergen-Belsen, en gång ett ökänt koncentrationsläger, där det blev ett studiebesök. Detta är en plats, som väcker känslor av olika slag. Ann-Britt och jag har varit här flera gånger förut, men det hjälper knappast ändå. Efter en stärkande fika och hund-promenad åkte vi vidare mot dagens slutmål, en ställplats i Egerstorf, lite söder om Hamburg och alldeles i närheten av motorvägen. Här hade jag bokat platser för oss och vid ankomsten fanns ett område avspärrat för ” Schwedengruppe ”, vilket jag blivit lovad i höstas vid vårt besök då. Det är ju bra att sådant fungerar! Vädret var gynnsamt, så det blev mycket grillmat i gruppen. Under kvällen passerade flera tyskar förbi oss med orden ”Rapidostrasse ”, dvs Rapidogatan eller vägen. Det blev en fin sista kväll för hela gruppen, eftersom några bilar ur sällskapet skulle fortsätta sin resa på egen hand, medan vi andra skulle fortsätta hemåt.

Lör 11, Åter en vädermässigt ganska fin dag mötte oss vid uppvaknandet. Enligt plan dök det upp en brödbil vid halv åttatiden och kön blev lång dit. Härligt med färska frallor (brötchen på tyska)! Efter en god frukost rullade vi från denna plats i riktning mot staden Lüneburg, som i sitt närområde har en skepsshiss, en anordning som lyfter lastade flod-pråmar 38 meter rakt upp (på karta och vägskyltar står det Schiffshebewerk). Vi hade flyt(!!), då det var trafik här hela tiden, så att vi fick verkligen se hissen i verksamhet. Efter att ha beundrat detta kunde vi lugnt besöka närbelägen affär för diverse inköp och sedan ta oss vidare norrut. Det blev lite inköp strax före gränsen till Danmark och sedan vidare ut till en camping vid Östersjökusten. Campingen heter Ostseecamp Holnis och ligger i orten Glücksburg. Tur att vi handlade denna dag för nästa dag, som var söndag, öppnade inte affärerna förrän kl 1300 och vår färja avgick kl 1420 från Grenå. Vädret var  att var ganska fint, dock lite blåsigt.

Sön 12, Resan sista dag blev det att köra upp genom Jylland till Grenå för hemfärd. Under färjeöverfarten kunde vi konstatera att hela resan gått bra och helt utan några missöden. Nöjda och belåtna nådde vi Varberg vid 19-tiden och fortsatte resan på egen hand mot respektive hemort.

PR 517 Lars Lyborg reseledare med fru Ann-Britt och hunden Malte